Kan man tycka en sak och förmedla en annan?

Jag har följt en tråd i en grupp för förskollärare på Facebook. Ja, jag tycker det är roligt att hänga med i utvecklingen inom det området, även om jag inte jobbar där längre.

Tråden handlade om kultur och traditioner och om hur vi firar dem i pedagogisk verksamhet. Trådskaparen ville skapa en diskussion utifrån frågeställningen om vi ska fira traditioner eller inte och i så fall vilka och hur. I stort framfördes många tänkvärda funderingar om hur människor förhåller sig till traditioner och vilket ursprung traditionerna (egentligen) har. Vi har ju en stor blandning i bakgrunden i vad, varför och hur vi firar våra vanligaste svenska traditioner (t.ex. hednisk, kristen, katolsk bakgrund).

Men jag blir väldigt förvånad när en del framför åsikter som inte stämmer överens med värdegrunden i läroplanerna. Flera med mig reagerade på hur en del inlägg t.o.m andades främlingsfientlighet. Jag kan förstå att det fortfarande idag kan finnas människor som är rädda för nya företeelser, kulturer, människor och reagerar primitivt på det, men jag trodde inte jag skulle hitta dem bland pedagoger.

I läroplanen för förskolan Lpfö 98/16 står det:

Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som ska prägla verksamheten. Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser.

Begreppet etik är värt att studera i sig, men jag ska inte göra det här för långt.

Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder. [ … ] Förskolan ska ta till vara och utveckla barnens förmåga till ansvarskänsla och social handlingsberedskap, så att solidaritet och tolerans tidigt grundläggs.

Vuxnas förhållningssätt påverkar barn… Hur är man solidarisk?

Synonymer till ordet solidaritet: sammanhållning, kamratanda, kamratlighet, lojalitet; gemensam ansvarighet. Man kan också säga att man agerar för gruppens bästa. Gruppen kan vara liten eller stor, nationell eller internationell.

Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i andra människors situation. [ … ] Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.

[ ……. ]

Den växande rörligheten över nationsgränserna skapar en kulturell mångfald i förskolan, som ger barnen möjligheter att grundlägga respekt och aktning för varje människa oavsett bakgrund.

Alla de orden känns väl självklara, eller hur? Men hur ser det ut i praktiken? Jag undrar över dem som framförde åsikterna om att det är ”för mycket av annan kulturell inblandning” och skrev ”Vi kanske ska börja fira Eid istället för Jul nu också?”. Hur agerar de när de möter barn och föräldrar från andra kulturer än den svenska?

Och sista raderna från Lpfö 98/16:

Det svenska samhällets internationalisering ställer höga krav på människors förmåga att leva med och förstå de värden som ligger i en kulturell mångfald. […] Medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur ska bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Förskolan kan bidra till att barn som tillhör de nationella minoriteterna och barn med utländsk bakgrund får stöd i att utveckla en flerkulturell tillhörighet.

Mer om detta ämnet finns att läsa här:  http://forskolan.se/uppdraget-ar-att-varna-mangfalden/

Rädsla för det nya är inte nytt, men det nya har också hela tiden berikat vårt samhälle och tittar vi på våra traditioner, har vi många företeelser som är importerade. Det man inte vet så mycket om, kan kanske kännas farligt, men åter igen; är det där vår pedagogiska personal ska befinna sig? Eller kan vi förvänta oss att de som tar hand om våra barn och ansvarar för utbildning och bildning, har en bred och stadig bas att stå på, för att möta alla i jämlikhet?

Jag blev förvånad över att läsa så där inskränkta inlägg i en grupp för pedagoger, för jag har en tro om att vi är mer medvetna än dem som inte jobbar med människor och som via yrket inte behöver sätta sig in. Vad beror det här på? Vart missades diskussionen om värdegrunden för de här människorna? Pågår det inte en kontinuerlig diskussion ute i verksamheten?

Jag kan tänka mig att om ens egen kulturella grund är svag, kan det vara svårt att ta in andras… Jag kan acceptera att den rädslan finns, men jag hoppas verkligen att den inte ger avtryck i yrkesrollen.

Och då kommer osökt frågan: Kan man tycka en sak och förmedla en annan?

Den frågan gäller så väl skola som förskola. Kan man ogilla ”dom där” och anse att de är konstiga eller sämre… tycka att de förstör vår svenska kultur och samtidigt förmedla värdegrundens lika värde i en jämställd skola/förskola? Jag säger nej. Nej, det kan man inte.

lpfö98

Annonser

Om Bild&IT-Lie

Bildlärare och IT-pedagog
Det här inlägget postades i Likabehandling och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s