HSP

Det hade varit rörigt på lektionen och jag bedömde att halva klassen hade pratat högljutt och några hade t.o.m. jagat varandra runt borden. Ibland när jag är koncentrerad i ett samtal med en enskild elev, hinner jag inte med att avstyra bus. Vi de tillfällena prioriterar jag samtalet. På gott och ont. Gott för den som får min hundraprocentiga uppmärksamhet, men inte så bra för den allmänna ordningen.

Jag kände att jag behövde lyfta hur det hade varit och istället för att som vanligt uttrycka mig med positiv vinklig, sa jag; ”Hur många av er tycker att ni har stört lektionen idag?” 75% av klassen lyfte upp händerna, vilket gjorde mig överraskad. Överraskad över ärligheten alltså. En elev lyfte handen i axelhöjd och böjde den fram och tillbaka, som om hen inte riktigt visste. Jag frågade varför hen var tveksam och vickandet fortsatte. ”Jag är inte säker”… Jag blev lite konfunderad för det här är ett barn som sällan stör. Så jag frågade vad hen tyckte att hen hade gjort. ”Jag vet inte riktigt”

Jag svarade att det nog skulle ha känts tydligare om hen faktiskt hade stört och frågade de andra om de visste vad de hade gjort. Alla nickade ivrigt och några ropade ”Sprungit!”, ”Babblat för högt!” Långa tankfulla blickar från den osäkra.

Jag tog med mig upplevelsen i mina tankar och kom ihåg mig själv som barn. Jag var ett sånt där barn som visste precis hur man skulle uppföra sig och uppförde mig alltid korrekt, men om skället riktades ut till hela klassen, var jag en av dem som fick mest dåligt samvete. Fastän jag inte hade gjort något.  Det är därför jag undviker att generalisera när jag tar upp sånt här. Hellre tar jag det direkt med dem det berör eller ber dem stanna kvar. Utom den här gången då…

Jag har funderat på det där. Hur jag som barn lyssnade in, kände in och liksom tog på mig skuld, helt utan skäl. Orolig och inte helt säker på om jag faktiskt gjort rätt… fastän jag alltid gjorde rätt. Den här tveksamheten följde mig långt upp i vuxen ålder och oron över att göra fel, eller missa något, gjorde att jag ofta överpresterade. För säkerhets skull. Jag har också tagit på mig skulden, fastän jag varit oskyldig och fortfarande kan jag tycka, att om en relation fallerar, så är det nog jag som bär skulden, för borde jag veta bättre än den andra parten. Det är absurt, men det sker ändå. Mindre sällan, men fortfarande ibland.

Jag stötte för några år sedan på begreppet ”HSP – Highly sensitive personality” och kände igen mig.

”Högkänsliga barn blir lätt förskräckta och ogillar högljudda platser. De föredrar still­samma lekar, brukar inte uppskatta överraskningar och har svårt att klara stora förändringar. De klättrar inte högt utan att tänka sig för. Kläder som kliar, sömmar i strumpor och etiketter mot huden kan bli en plåga, och hellre rena kläder än blöta eller sandiga. De är perfektionister och gör bäst ifrån sig när ingen är i närheten. De använder svåra ord för sin ålder och ställer många samt djupa frågor, som får vuxna att tänka efter. De har fyndig humor, känner saker på djupet, verkar ha stor intuition och märker när andra inte mår bra. Ibland kan man undra om inte högkänsliga barn läser ens tankar! De noterar detaljer, som att ett föremål har bytt plats eller att någon har ändrat utseende, och lägger genast märke till minsta främmande doft. De är extra känsliga för smärta, och ett mjukt påpekande har större effekt än en skarp tillrättavisning. Efter en spännande dag har de svårt att somna.”

Läs mer på http://www.hsperson.se/  Där skriver Elaine Aron – forskare vid Stony Brook University i New York – att ”högkänslighet är ett tempera­mentsdrag som återfinns i generna hos cirka 20 % av alla barn och att detta drag innefattar en strategi som går ut på att först överväga och sedan agera”. Det här är alltså strategerna, som bedömer riskerna, men som felaktigt uppfattas som blyga eller överdrivet känsliga.  Hon skriver också att dessa barn är väldigt intuitiva och att karaktärsdraget fyller en viktig funktion för hela samhället. ”Dessa personer anar t.ex. faror och inser konse­kven­serna av ett handlande, innan andra människor gör det.”

hsp

Bilden kommer från SvD’s artikel: http://svd.se/hogkansliga-pejlar-in-vagor-i-luften  Foto: ILL: Lotta Sjöberg

Vad gör vi av det här då? Lyssnar vi in och tar till oss denna fina gåva, eller vill vi att de skärper till sig och är som ”alla andra”? Jag hoppas på det första och vi måste förstå, att vi behöver hjälpa dessa barn att hantera sin känslighet. Att inte gå under av alla intryck, utan lära sig strategier för att hantera livet.

Flera lågstadiebarn beklagade sig över att de sov dåligt om nätterna. Jag lyssnade och sa sedan att vi kanske måste göra lite avslappningsövningar någon gång. ”Vad är det?” frågade en flicka. Jag förklarade lite lätt, att det handlar om att tänka på lugna saker, så att man blir avslappnad i kroppen och tillade att vi skulle prova det någon gång.

Några dagar senare sa hon: ”Jag har provat det nu.” Oförstående frågade jag vad hon menade. ”Det du sa. Jag har provat det nu och det funkade”. Fortfarande oförstående med huvud på sned, undrade jag vad hon menade, ”Men… hur glömsk är du? Du sa ju att man skulle tänka på lugna saker, när man vaknade på natten och inte kunde sova. Jag har provat det nu och det funkar jättebra!!!” Så studsade hon vidare ut på rast.

I love it! ❤ 😀 Så lyhörda, så villiga att ta till sig. Begåvade barn som tar emot våra gåvor.

Som vuxen har jag lärt mig att hantera den här högkänsligheten. Jag undviker disharmoni och jag tar kommandot över det som känns övermäktigt. Hamnar jag i en situation som känns övermäktig, kan jag välja att gå min väg. Som den gången jag var i en kryddbutik, med en ytterst osympatisk person…. men det är en annan historia.

Mer att läsa:

 

Annonser

Om Bild&IT-Lie

Bildlärare och IT-pedagog
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till HSP

  1. Birgit skriver:

    Jätteintressant att följa dina tankar och reflektioner, Lie!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s