The big opening

Today it was the big opening for the exhibition with class 6-7’s interpretations of Effy Wild’s prompt cards from Journal 52, with illustrations and tasks – a project and cooperation between the school subjects Art and English.

We had invited the whole school and the public in the village. The student had prepared healthy snacks, and guided the visitors with a natural and professional manner, describing the project, the paintings and analyses. They did so well that I got goose bumps!

The paintings with analyses:

The beginning: https://kalarnebild.wordpress.com/2018/03/15/effy-wild/

Now we have one week Easter holiday, but the week after, the students are writing letters to Effy.

Effy’s website: https://effywild.com/

Effy on Youtube

HAPPY EASTER!

.

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Imorgon är det vernissage!

Det har varit intensiva veckor för 6-7:an och jag har fått ta till extra lektioner i bild, för att allas målningar och text skulle bli klara.  Idag och igår hängde alla sina bilder, monterade texter och informationsblad på skärmarna. Alldeles nyss ställde jag och Eva som har engelska ut bordet för tilltugg, med vit duk och påskdekoration i foajén. Alla lärare har också gått igenom med barnen hur man gör när man går på vernissage och en kollega kommer att bjuda på musikalisk underhållning under tillställningen.

Eleverna har skrivit inbjudan som publicerades i KälarneNytt, det lokala nyhetsbladet och vi har också gjort inbjudan via byns Facebooksida.

Imorgon är det dags för ”The big opening” vid lunchtid.

Det känns jättespännade. Spännande att göra något annorlunda och samarbeta, spännande att se utveckling och djup hos eleverna och spännande att se dem stå där vid sina bilder och berätta. Spännande att höra dem prata med varandra och skriva brev på engelska…

Här i bildämnets blogg, har jag beskrivit uppgiften i sin helhet och fotograferat varje elevs bild, text och inspirationsbild: https://kalarnebild.wordpress.com/effy-wild-eng-bild/ 

Imorgon kommer det foton från vernissaget.

effywildban

.

 

Publicerat i Bild | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Ämnesövergipande samarbete

På min skola förekommer det ibland samarbete över ämnesgränserna. För mig som har Bild, är det oftast med Svenska eller Engelska det händer och det handlar ofta om illustrationer till texter som eleverna har gjort själva.

Under 2017 prenumererade jag på något som heter (hette) Journal 52. Det var en kanadensisk kvinna som förutom att lägga ut Youtube-tutorials om hur hon jobbar med blandtekniker (mixed media), också ville dela med sig av sina tankar kring sina bilder. Det här tilltalade ju mig; jag som lägger stor vikt vid bildanalysen, långt ner i åldrarna.

”Every week in 2017, you will receive a new prompt card from Effy Wild. Designed to jump start your next art journal spread, these cards are printable for your future use as well, so you can expect to collect 52 cards by the end of the year! Each card comes with a word, definition, synonyms, art prompt, and ‘oracle prompt’. You can copy/paste this information for your own records, and use it & the card in meditation, or in written or art journaling as you see fit!”

Det var fantastiska bilder hon delade med sig av och där satt jag med 52 intressanta bilder, med en uppgift och ”något att tänka på”. Hur kunde jag använda dem, så att fler kunde få ta del? Jag ska tillägga att denna sorts kreativitet med blandteknik, inte är min egen starka sida. Jag är ganska strikt här jag själv skapar och håller mig till en teknik i taget (företrädesvis måleri och grafiska trycktekniker).

Jag visade bilderna och uppgiften för min kollega som har Engelska och hon blev lika intresserad som jag. Sagt och gjort, vi började att parallellt planera för hur vi skulle närma oss Effy Wilds vilda konst med åk 6-7.

Jag skrev till Effy Wild och berättade vad vi ville göra och frågade om det var okej. Hon blev eld och lågor – Keep me uppdated!”. Nästa gång jag skrev till henne, berättade jag om den ändring vi gjort: ”We have change the words Prompt and Oracle to Assignment and To think about, with is more easy to understand for this age group (12-13 yo)” och när jag frågade henne om hennes adress, för att eleverna kanske ville skriva brev, sprudlade hon som en vulkan!

Effy på facebook liten

(Effys facebook)

I Engelska fick eleverna stifta bekantskap med orden, långt innan hela uppgiften presenterades i sin helhet. Veckan före sportlovet, gick jag så in på engelskalektionen och eleverna fick den gemensamma presentationen av oss lärare, både på svenska och engelska. Sedan fick de välja bland Effy’s ”prompt cards”. De läste och tittade på bilderna och efter en stund hörs ”This is deep… very deep…” Ja, det är kanske djupt, eller jag skulle vilja säga ”en uppgift med större mening”.

Vi avslutade den gemensamma delen och just när jag skulle gå, stämde eleverna upp i en applåd! Jag kan inte komma ihåg att jag har varit med om det förut och det säger en del om dels klimatet på skolan, men är också ett kvitto på att eleverna gillar när vi vuxna samarbetar!

Eleverna fortsätter träna på engelska, forska om Effy Wild och efter lovet sätter vi igång det praktiska arbetet i bildsalen och jag tycker det här ska bli jättespännande. Igår, mitt på sportlovet, var jag in på mataffären och köpte mönstrat tårtpapper och på Panduro för att skaffa färdiga schabloner, eftersom vi inte hinner skära egna och jag har misslyckats att skaffa via de vanliga inköpskanalerna.

På skärtorsdag har vi vernissage. Därefter skriver eleverna brev till Effy…

This is so exciting! Eller för att citera Effy: SQUEEE!!!!

Läs om Effy Wilds journal 52 här: Journal52

gather   selfcare

 

.

 

 

Publicerat i Bild | Märkt | Lämna en kommentar

Tillbaka

Det har varit tyst här ett tag och det har sin orsak i, att det kräver sin kvinna att vara helt sjukskriven under höstterminen och sedan hoppa in på 100% med ett inte helt färdigrehabiliterat knä och ett nytt digitalt system, som ska implementeras på arbetsplatsen. Jag har helt enkelt varit för trött, för att orka skriva.

Men nu är det sportlov och jag vaknar tidigt om morgnarna. 😉

Det nya digitala systemet heter Haldor. Tillsammans med Office 365, skapar det en lärplattform, för synliggörande av planeringar och dess innehåll. Med Office 365, kommunicerar vi i kollegiet och med eleverna (klassens kanaler + personliga chattar).

haldor_logo_rgb

Jag ska erkänna att jag var besviken på att min kommun inte satsade på GAFE (Google Apps for Education), men nu när jag är inne i Haldor, tror jag att det kan vara minst lika bra. D.v.s när barnsjukdomarna är över. För än är det inte klockrent.

Jag återkommer med mer om det och ett intressant arbetsområde i bildämnet, men nu… har jag en date med barnbarnet.

.

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

God jul!

En skön julledighet önskar jag dig, via detta skogsväsen i den Jämtländska skogen…

Frostig vätte

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Palmefonden

PRESSMEDDELANDE
Palmefonden beviljar Kälarne skola ett stipendium på 50 000 kr för demokrati/toleransarbete.
 
Kälarne Future Europe – We Make a Difference
Hela skolan från Förskoleklass till och med åk 9 vill i år sätta fokus på varje individs möjligheter och ansvar när det gäller tolerans och demokratifrågor. Vi har sett att de flyktingar som kommit till vår bygd fått allt svårare att integreras och att våra elever inte självklart förstår vilken positiv skillnad de kan göra. Eleverna arbetar med våra mål på olika sätt beroende på ålder och förmåga. Stipendiet kommer att användas till en resa för åk 8-9 till Stockholm för att besöka Riksdagen, Demokrativerkstan och Europahuset samt till Polen och Auschwitz. Genom entreprenöriellt arbete på olika sätt och med hjälp av sponsorer blir denna resa möjlig.
 
För mer information kontakta:
Eva Kvist
EU-skolambassadör
eva.kvist (at) bracke.se
Palmestipendium.jfif (2)
Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Kan man tycka en sak och förmedla en annan?

Jag har följt en tråd i en grupp för förskollärare på Facebook. Ja, jag tycker det är roligt att hänga med i utvecklingen inom det området, även om jag inte jobbar där längre.

Tråden handlade om kultur och traditioner och om hur vi firar dem i pedagogisk verksamhet. Trådskaparen ville skapa en diskussion utifrån frågeställningen om vi ska fira traditioner eller inte och i så fall vilka och hur. I stort framfördes många tänkvärda funderingar om hur människor förhåller sig till traditioner och vilket ursprung traditionerna (egentligen) har. Vi har ju en stor blandning i bakgrunden i vad, varför och hur vi firar våra vanligaste svenska traditioner (t.ex. hednisk, kristen, katolsk bakgrund).

Men jag blir väldigt förvånad när en del framför åsikter som inte stämmer överens med värdegrunden i läroplanerna. Flera med mig reagerade på hur en del inlägg t.o.m andades främlingsfientlighet. Jag kan förstå att det fortfarande idag kan finnas människor som är rädda för nya företeelser, kulturer, människor och reagerar primitivt på det, men jag trodde inte jag skulle hitta dem bland pedagoger.

I läroplanen för förskolan Lpfö 98/16 står det:

Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som ska prägla verksamheten. Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser.

Begreppet etik är värt att studera i sig, men jag ska inte göra det här för långt.

Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder. [ … ] Förskolan ska ta till vara och utveckla barnens förmåga till ansvarskänsla och social handlingsberedskap, så att solidaritet och tolerans tidigt grundläggs.

Vuxnas förhållningssätt påverkar barn… Hur är man solidarisk?

Synonymer till ordet solidaritet: sammanhållning, kamratanda, kamratlighet, lojalitet; gemensam ansvarighet. Man kan också säga att man agerar för gruppens bästa. Gruppen kan vara liten eller stor, nationell eller internationell.

Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i andra människors situation. [ … ] Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.

[ ……. ]

Den växande rörligheten över nationsgränserna skapar en kulturell mångfald i förskolan, som ger barnen möjligheter att grundlägga respekt och aktning för varje människa oavsett bakgrund.

Alla de orden känns väl självklara, eller hur? Men hur ser det ut i praktiken? Jag undrar över dem som framförde åsikterna om att det är ”för mycket av annan kulturell inblandning” och skrev ”Vi kanske ska börja fira Eid istället för Jul nu också?”. Hur agerar de när de möter barn och föräldrar från andra kulturer än den svenska?

Och sista raderna från Lpfö 98/16:

Det svenska samhällets internationalisering ställer höga krav på människors förmåga att leva med och förstå de värden som ligger i en kulturell mångfald. […] Medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur ska bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Förskolan kan bidra till att barn som tillhör de nationella minoriteterna och barn med utländsk bakgrund får stöd i att utveckla en flerkulturell tillhörighet.

Mer om detta ämnet finns att läsa här:  http://forskolan.se/uppdraget-ar-att-varna-mangfalden/

Rädsla för det nya är inte nytt, men det nya har också hela tiden berikat vårt samhälle och tittar vi på våra traditioner, har vi många företeelser som är importerade. Det man inte vet så mycket om, kan kanske kännas farligt, men åter igen; är det där vår pedagogiska personal ska befinna sig? Eller kan vi förvänta oss att de som tar hand om våra barn och ansvarar för utbildning och bildning, har en bred och stadig bas att stå på, för att möta alla i jämlikhet?

Jag blev förvånad över att läsa så där inskränkta inlägg i en grupp för pedagoger, för jag har en tro om att vi är mer medvetna än dem som inte jobbar med människor och som via yrket inte behöver sätta sig in. Vad beror det här på? Vart missades diskussionen om värdegrunden för de här människorna? Pågår det inte en kontinuerlig diskussion ute i verksamheten?

Jag kan tänka mig att om ens egen kulturella grund är svag, kan det vara svårt att ta in andras… Jag kan acceptera att den rädslan finns, men jag hoppas verkligen att den inte ger avtryck i yrkesrollen.

Och då kommer osökt frågan: Kan man tycka en sak och förmedla en annan?

Den frågan gäller så väl skola som förskola. Kan man ogilla ”dom där” och anse att de är konstiga eller sämre… tycka att de förstör vår svenska kultur och samtidigt förmedla värdegrundens lika värde i en jämställd skola/förskola? Jag säger nej. Nej, det kan man inte.

lpfö98

Publicerat i Likabehandling | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Att (få) bli sedd

Jag är fortfarande konvalescent efter min knäledsoperation och jag har tänkt att en bra övning för mig är att inte tänka så mycket på jobbet. Det har gått riktigt bra nu i 6 veckor. Så satt jag och letade efter ett gammalt blogginlägg i ett helt annat ämne, i en av mina andra bloggar och råkade på ett pedagogiskt inlägg från 2013. Det är på temat ”att se” och var nr 2 i det ämnet. Det är en beskrivning av hur ett alternativt bemötande kan ge nya ringar på vattnet. Egentligen borde det här inte vara ett ”alternativt bemötande”, men just då och där blev det så och det kan bero på många olika saker; brist på rätt resurser, brist på stöd från ledning, uttröttad personal, uttröttat barn… En 7-åring som i veckor hade vägrat att gå ut på rast:

Se och lyssna 2

Vi känner inte varandra så väl, men vi ses då och då i korridoren:
-Hej, hur mår du idag då?
-Bra…
-Har du sett vad solen skiner! Har du varit ute och fått någon frisk luft idag?
-Jag får vara inne.
-Jaha… ja, jag förstår det… men har du varit ute i solen förut idag då?
-Jag har fått lov att vara inne
-Jaa, jag förstår att du har fått det. Så du ville du vara inne nu?
-Ja, jag fick det.
-Just det, vad bra… men jag undrade om du har fått någon frisk luft idag?

…tystnad…

-Ja, jag var faktiskt ute på 10-rasten.
-Var det skönt?
-Ja…
-Vad gjorde du då?
-Jag lekte i snökojan.
-Det låter kul… och vad skönt för dig, för det är ju bra att få sig lite frisk luft, så man orkar med skoldagen. Lite syre… så man känner sig pigg. Jag får inte så mycket frisk luft jag. Jag måste sitta därinne på mitt kontor och jobba hela tiden.

… Han iakttog mig eftertänksamt under tystnad en stund, innan vi skiljdes åt…

Den här lille parveln, har satt i system att vägra gå ut och nästan varje person han möter, går honom till mötes i hans vägran och han får den effekt han eftersträvar. Han förväntade sig att jag skulle uppmana honom att gå ut, så han hörde inte ens vad jag sa.

Nästa dag när jag mötte honom hejade vi bara, men när vi passerat varandra ropade han;
-Jag har fått frisk luft idag också!
-Vad härligt! ropade jag tillbaka.

Jag tror att han kände sig sedd? Kanske vi glömmer bort att sätta oss in i andra människors situationer och möta dem där de är? Hur ska man veta, varför det är bra att gå ut, när man är 7 år? Gör man det för att fröken säger det, eller är det något som är bra för en själv?

En person som skriver mycket om att lyssna, är Tomas Gunnarsson:
http://www.tomasgunnarsson.se/
Tänkvärdheter!

Hur lätt är det inte att förblindas av sin egen situation och stressa igenom vardagen? Det som inte går på räls blir en irriterande klåda och man kliar likadant, dag efter dag. Den utschasade som inte hinner ställa i ordning inför nästa lektion, för att en elev vägrar rätta sig efter gängse norm, blir tröttare och tröttare. Det är då man ska orka räta på sig och titta på sig själv och sin situation.

Jag var en ”kringperson”, som bara delvis var involverad i klassen. Hur viktiga är inte kringpersonerna? Och hur viktigt är det inte att vara flera vuxna, som tillsammans kan se och resonera om det som sker i en grupp? Kanske man i en flerparallell verklighet, kan samarbeta och jobba med tvärgrupper? Eller kanske att över huvud taget jobba med tvärgrupper, oavsett ålder? Kanske det finns fritidspedagoger som kan bidra med sin professionalitet? Det finns många vinklar och lösningar, men det krävs en närvarande och engagerad skolledare som har fågelperspektivet, för att det ska bli så bra som möjligt. Någon som kan hjälpa pedagogen att se över ytan och kan belysa att kunskapsförmedling och lärande faktiskt går i stå när gruppen inte fungerar.

Det kanske inte alltid är mer personal som krävs, utan andra ögon, flera ögon. Jag jobbar inte längre på den där arbetsplatsen, men naturligtvis tog man tag i situationen och gjorde nödvändiga förändringar.

Jag har alltid haft ett extra intresse för personen i människan och det var antagligen därför jag valde att utbilda mig till förskollärare för 38 år sedan (förskollärarutbildningen förr var väldigt holistisk) och skälet till att jag jobbade i s.k. ”socialt tunga områden” i så många år. Jag lärde mig väldigt mycket under dessa år och framför allt; det finns ALLTID ett skäl bakom varje beteende och oftast finns det en väldigt ledsen person bakom ” oönskade beteenden”.

Varje människa behöver få bli sedd. Det vill både du och jag och just här dök Kay Pollak upp mitt huvud. Det är en annan person som satt spår i mig, inte minst under de år jag jobbade som chef:

 

Nåväl. Anledningen av att jag delade med mig av dessa 5 år gamla rader, är att vi alltid behöver tänka på att vara flera vuxna kring barnen. 1+1 blir 3 om vi använder oss rätt. Tillsammans blir vi så mycket bättre. Mer samarbete och en dos fågelperspektiv då och då… 🙂

honey , see  i can fly!

 

 

 

.

 

 

Publicerat i Likabehandling | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Att få lyckas

Alla lärare borde kontinuerligt få känna på misslyckande. Först då fattar man hur det kan kännas för ett barn.

Jag har fått min beskärda del av misslyckanden, de 2 gånger jag har gått i väggen och fått kognitiva problem pga hjärnstress. Att vara vuxen och helt plötsligt inte kunna få ihop bokstäver till en mening, eller att inte kunna räkna ihop enkla tal i huvudet. Det känns skämmigt och man försöker dölja och kompensera. Hitta på nödlögner… Minnena bleknar dock och man tappar kontakten med känslan.

Jag bytte knäled för 12 dagar sedan. Helprotes. I broschyren som kom hem med posten och på nätet kunde jag läsa hur viktigt det var med träning. Man kunde nästan kliva ner från operationsbordet och stödja direkt. Wow. Jag kollade på träningsvideor på 1177 och allt såg så enkelt ut.

Operatören tittade in dagen efter operationen och sa ”Imorgon får du åka hem”. Jag kände mig tveksam, men vad visste jag? Och när hen gick kände jag mig väldigt fundersam. Jag hade stora svårigheter att böja knäet och stor smärta i lägen när jag skulle i och ur sängen…

Sjukgymnasten kom och efter 1:a träningspasset, var hen tydlig: du blir kvar flera dagar. Jag skulle ha åkt hem 2:a dagen efter operationen, men blev kvar ytterligare 4 dagar.

Jag hade stora problem med att få till något av träningsprogrammet på sjukhuset och hemma gick det ännu sämre. Till slut kom dippen. Ingenting jag försökte funkade och jag kände mig värdelös. All mental träning som jag idkat under 25 års tid… vart var den? Med huvudet visste jag att jag behövde fortsätta, men min kropp skrek bara nej och jag ville dra täcket över huvudet.

Helgen var över och jag hade bestämt mig för att skärpa till mig. Dags för första besöket hos Hälsocentralens sjukgymnast. Hen hade läst journalen, lyssnade på mig, lät mig pröva och så kom det allra bästa jag hade hört på 2 veckor:

”Under kommande vecka ska du ENBART försöka hitta lårmuskeln. En gång/timme i ca 5 min. ska du fokusera på att hitta och spänna muskeln. Om du gör samma övning med ditt andra ben, hjälper det till, för hjärnan skickar signaler.”

Jag är nu inne på 2:a dagen med att leta lårmuskeln. Jag jobbar med båda benen och jag lyckas en gång i timmen… istället för att misslyckas 3 ggr/dag. Jag kan säga att det känns totalt olika!

Nu tillbaka till skolans värld: om en elev inte följt med i undervisningen under hela sin uppväxt och inte har en grund att stå på. Ska man försöka lotsa in eleven i pågående undervisning? Eller ska man jobba på att befästa grunder? Är inte det sistnämnda värt varje krona?

Får man lyckas, blir man glad och vill mer. Motsatsen ger motsatt effekt. Hos stora och små. Även hos en tant med 56 års livserfarenhet, mental träning och ett positivt sinnelag. Man kan bara ana hur det känns för en 10-åring, eller 14-åring.

I say no more…

Over and out

.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Under construction…

Ja, här har det ju inte blivit mycket skrivit… men det är så med tiden. Den räcker inte alltid till och då får man prioritera.

Prioritera, det är något jag har blivit riktigt bra på, efter att ha gjort misstaget att två gånger inte prioriterat min egen hälsa, utan prioriterat plikt och måsten. Trodda måsten, för när man ser sig omkring, måste inte alla lika mycket och det går bra för dem också. Kanske de inte får så mycket i löneökning (eller så får de det), men poängen är att hälsan ska alltid vara första prioritet, för utan den… är du ingenting.

I höst ska jag byta knäled och efter det hoppas jag att jag blir som en ny människa. De senaste åren har jag tagit mig fram med kryckor och är man lärare, speciellt i ett praktiskt ämne, är det väldigt bökigt. För att inte tala om alla friluftsdagar som jag inte kunnat delta i, eftersom jag inte ens kunnat stå någon längre stund. Nej, nu stundar nya tider – normala tider – hoppas jag.

Jag fick en fråga i ett bildlärarforum på Facebook, hur jag gör när jag bedömer elevernas arbeten. Jag har gjort en del formulär som jag använder, t.ex. självskattning och kamratbedömning, men det mesta är formativ bedömning, hela tiden, under arbetets gång. Det vill till att man rör sig i klassrummet då. Därför känner jag mig ganska slut nu. Det ska jag erkänna. Jag har haltat runt och satt mig ner där det går, men det är väldigt jobbigt att inte kunna röra sig som man ska. Jag erkänner!

Ja, jag erkänner att  jag har tärt på mig själv och gjort nästan allt det där jag tycker man ska göra… och lite till… fastän jag har varit handikappad. Dock… även om det har gått bra känns det skönt att få ta paus och reparera mig. Jag inser att det kommer att vara en kämpig tid framöver, men det är en kamp enbart för mig själv; att bli så rörlig som möjligt.

Jag har också blivit bra på en sak som jag varit väldigt dålig på: att ta emot hjälp. Först lärde jag mig att TA EMOT hjälp, sedan lärde jag mig att BE OM HJÄLP. Jag är skyldig flera personer en del nu… I’ll be back!

Om 1½ vecka blir det då operation och sedan några månaders rehabilitering. Jag har fokus på att vara i och med mig själv i första hand, men… jag kommer inte kunna låta bli att läsa jobbets bokcirkelbok  ”Lärande matriser”, av Johan Alm

Bloggen Lärande matriser 

 

So long…

 

teacher-under-construction

 

.

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar