Att få lyckas

Alla lärare borde kontinuerligt få känna på misslyckande. Först då fattar man hur det kan kännas för ett barn.

Jag har fått min beskärda del av misslyckanden, de 2 gånger jag har gått i väggen och fått kognitiva problem pga hjärnstress. Att vara vuxen och helt plötsligt inte kunna få ihop bokstäver till en mening, eller att inte kunna räkna ihop enkla tal i huvudet. Det känns skämmigt och man försöker dölja och kompensera. Hitta på nödlögner… Minnena bleknar dock och man tappar kontakten med känslan.

Jag bytte knäled för 12 dagar sedan. Helprotes. I broschyren som kom hem med posten och på nätet kunde jag läsa hur viktigt det var med träning. Man kunde nästan kliva ner från operationsbordet och stödja direkt. Wow. Jag kollade på träningsvideor på 1177 och allt såg så enkelt ut.

Operatören tittade in dagen efter operationen och sa ”Imorgon får du åka hem”. Jag kände mig tveksam, men vad visste jag? Och när hen gick kände jag mig väldigt fundersam. Jag hade stora svårigheter att böja knäet och stor smärta i lägen när jag skulle i och ur sängen…

Sjukgymnasten kom och efter 1:a träningspasset, var hen tydlig: du blir kvar flera dagar. Jag skulle ha åkt hem 2:a dagen efter operationen, men blev kvar ytterligare 4 dagar.

Jag hade stora problem med att få till något av träningsprogrammet på sjukhuset och hemma gick det ännu sämre. Till slut kom dippen. Ingenting jag försökte funkade och jag kände mig värdelös. All mental träning som jag idkat under 25 års tid… vart var den? Med huvudet visste jag att jag behövde fortsätta, men min kropp skrek bara nej och jag ville dra täcket över huvudet.

Helgen var över och jag hade bestämt mig för att skärpa till mig. Dags för första besöket hos Hälsocentralens sjukgymnast. Hen hade läst journalen, lyssnade på mig, lät mig pröva och så kom det allra bästa jag hade hört på 2 veckor:

”Under kommande vecka ska du ENBART försöka hitta lårmuskeln. En gång/timme i ca 5 min. ska du fokusera på att hitta och spänna muskeln. Om du gör samma övning med ditt andra ben, hjälper det till, för hjärnan skickar signaler.”

Jag är nu inne på 2:a dagen med att leta lårmuskeln. Jag jobbar med båda benen och jag lyckas en gång i timmen… istället för att misslyckas 3 ggr/dag. Jag kan säga att det känns totalt olika!

Nu tillbaka till skolans värld: om en elev inte följt med i undervisningen under hela sin uppväxt och inte har en grund att stå på. Ska man försöka lotsa in eleven i pågående undervisning? Eller ska man jobba på att befästa grunder? Är inte det sistnämnda värt varje krona?

Får man lyckas, blir man glad och vill mer. Motsatsen ger motsatt effekt. Hos stora och små. Även hos en tant med 56 års livserfarenhet, mental träning och ett positivt sinnelag. Man kan bara ana hur det känns för en 10-åring, eller 14-åring.

I say no more…

Over and out

.

Annonser
Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Under construction…

Ja, här har det ju inte blivit mycket skrivit… men det är så med tiden. Den räcker inte alltid till och då får man prioritera.

Prioritera, det är något jag har blivit riktigt bra på, efter att ha gjort misstaget att två gånger inte prioriterat min egen hälsa, utan prioriterat plikt och måsten. Trodda måsten, för när man ser sig omkring, måste inte alla lika mycket och det går bra för dem också. Kanske de inte får så mycket i löneökning (eller så får de det), men poängen är att hälsan ska alltid vara första prioritet, för utan den… är du ingenting.

I höst ska jag byta knäled och efter det hoppas jag att jag blir som en ny människa. De senaste åren har jag tagit mig fram med kryckor och är man lärare, speciellt i ett praktiskt ämne, är det väldigt bökigt. För att inte tala om alla friluftsdagar som jag inte kunnat delta i, eftersom jag inte ens kunnat stå någon längre stund. Nej, nu stundar nya tider – normala tider – hoppas jag.

Jag fick en fråga i ett bildlärarforum på Facebook, hur jag gör när jag bedömer elevernas arbeten. Jag har gjort en del formulär som jag använder, t.ex. självskattning och kamratbedömning, men det mesta är formativ bedömning, hela tiden, under arbetets gång. Det vill till att man rör sig i klassrummet då. Därför känner jag mig ganska slut nu. Det ska jag erkänna. Jag har haltat runt och satt mig ner där det går, men det är väldigt jobbigt att inte kunna röra sig som man ska. Jag erkänner!

Ja, jag erkänner att  jag har tärt på mig själv och gjort nästan allt det där jag tycker man ska göra… och lite till… fastän jag har varit handikappad. Dock… även om det har gått bra känns det skönt att få ta paus och reparera mig. Jag inser att det kommer att vara en kämpig tid framöver, men det är en kamp enbart för mig själv; att bli så rörlig som möjligt.

Jag har också blivit bra på en sak som jag varit väldigt dålig på: att ta emot hjälp. Först lärde jag mig att TA EMOT hjälp, sedan lärde jag mig att BE OM HJÄLP. Jag är skyldig flera personer en del nu… I’ll be back!

Om 1½ vecka blir det då operation och sedan några månaders rehabilitering. Jag har fokus på att vara i och med mig själv i första hand, men… jag kommer inte kunna låta bli att läsa jobbets bokcirkelbok  ”Lärande matriser”, av Johan Alm

Bloggen Lärande matriser 

 

So long…

 

teacher-under-construction

 

.

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Bildläraren

Nu har vi haft påsklov och fått vila. Välbehövligt. Verkligen välbehövligt. Många raljerar över lärarnas lov, men många vet inte att vi jobbar in dessa lov och att vi har det väldigt hektiskt mellan dem. Många gånger önskar man fler timmar på dygnet om man ska hinna med allt. Nej… man hinner inte med allt och det är väldigt frustrerande.

Själv blev jag också konvalescent på min ledighet. Jag har redan ett handikapp (väntar på ny knäled) som gör att jag inte är så rörlig, men det tillstötte även en menisk- och senskada i mitt friska ben, som gjorde att jag blev sittande i ett soffhörn hela påskhelgen. Man ska ta vara på sådana tillfällen. Tid för reflektion! Först tömde jag huvudet på alla måsten som inte hunnits. Det tog en stund ska jag säga. Sedan kom det nya spår.

Jag är med i olika Facebookgrupper som tangerar mitt yrkesliv: Bildlärargrupper, IT-pedagogiska grupper, slöjdgrupper, The big five, Engelska, Specialpedagogik m.m. En rik källa till input.

I en bildlärargrupp ställde en person frågan: ”Jag är intresserad av normkritik i bildämnet och undrar om det finns några lärare som på något vis tar in normkritik i undervisningen och kan tänka sig att prata med mig om det? Om hör gärna av er! Jag har själv arbetat som bildlärare, nu doktorerar jag vid Umeå universitet och ska titta på bildämnet.” 

Oj, tänkt jag… normkritisk undervisning… har jag det? En liten stund blev jag alldeles ställd, tills jag insåg att min undervisning i alla högsta grad är normkritisk. Det är bara det att jag inte har kollegor att prata med, så jag har tappat orden! Hemska tanke… Alltså hur kan man vara i en lärande organisation, men inte själv ha tillgång till utveckling och lärande i sin yrkesprofession?

Jo, det handlar om att man som bildlärare är en ensam ö på varje skola. Är inte skolan tillräckligt stor, finns ingen fler av ens sort. Har kommunen sedan inte en fungerande struktur i fortbildning och kollegialt utbyte och man dessutom jobbar i glesbygd… Ja, du förstår ju. Det finns INGEN att samtala med. Därför är de här Facebookgupperna så värdefulla. Trots det… jag börjar att tappa språket!

Jo, jag är normkritisk hela tiden och det är så integrerat i hela min person, att jag inte tänker på det längre. Nu fick jag ju mig en tankeställare; vad är de mer som jag inte har ord på, som jag bara gör, som bara jag vet, som bara…? Jag är en ensam ö och jag har inget kollegialt utbyte i mitt eget ämne. Nu är det inte så att jag är fysiskt ensam. Jag har fantastiska kollegor, men i mitt eget ämne har jag inte haft fortbildning sedan… 2005 då jag gick en helgkurs i filmredigering. Min förra arbetsgivare stöttade till viss del ämneslärargrupperingar, men min nuvarande… Hallå? Hallå-å?

Jag har inget svar till mig själv hur jag ska lösa det här dilemmat…

Har du något tips?

 

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , | 1 kommentar

Bildämnet

När jag jobbade som bildlärare enbart på högstadiet tog jag emot ca 300 elever. Åk 6 och 7 kom från 5 från olika skolor. Olika bakgrunder. Olika grunder. Ibland inga grunder alls. Det första året på högstadiet blev att knyta ihop en massa säckar av varierande innehåll. Jag jobbade också hårt med att bryta ner elevernas prestationskrav. Allt för många hade mött lärare som på sin höjd kommenterat bilder som fina. De som inte kunde göra de där ”fina” blommorna, de hade för många år sedan bestämt sig för att bildämnet inte var deras grej och slutade prova. Slutade att utvecklas. De satte sig ibland också på tvären.

Teckningsövningar med fel hand och att inte titta på papperet var ingången till den undervisning som var baserad på dåvarande läroplanen Lgr80. Det är omöjligt att teckna ”fin” kroki med fel hand, utan att titta på papperet. Däremot blev bilderna förvånansvärt levande och fångade ofta en rörelse bättre, än när handen krampade och svetten lackade i prestation. Från det ”fula” till det intressanta, budskapen och samtalen och eleverna såg det själva.

Lgr11 är ännu tydligare med att bildämnet är ett kommunikationsämne och inte enbart ett praktiskt hantverk, även om det till största delen är just det. Det jobbades med implementering av den nya läroplanen, men hur gick det med bildämnet? I andra praktiskt-estetiska ämnen (t.ex. slöjd och musik) finns ämneslärare redan på lågstadiet, men bildämnet förväntas ofta grundskollärarna sköta själva. En grundskollärare med alla ämnen att hantera, prioriterar sällan bildämnet om inte hen har ett personligt intresse.

Lgr11:
Genom undervisningen i ämnet bild ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att

  • kommunicera med bilder för att uttrycka budskap,
  • skapa bilder med digitala och hantverksmässiga tekniker och verktyg samt med olika material,
  • undersöka och presentera olika ämnesområden med bilder, och
  • analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner.

Bildanalys

I kunskapsområdet ”Bildanalys” konkretiseras syftets skrivningar om att eleverna ska utveckla förståelse för hur bildbudskap utformas i olika medier, ges möjligheter att diskutera och kritiskt granska olika bildbudskap samt utveckla kunskaper om bilder i olika kulturer, både historiskt och i nutid. Vid tolkning och analys kan man dels utgå från sina egna erfarenheter och kunskaper, dels från granskning av specifika perspektiv. Det senare kan till exempel handla om vad avsikten med en bild är, vem som är avsändare eller vilken plats bilden har i ett vidare samhällsperspektiv. Att urskilja bildbudskap handlar också om att iaktta hur relationen mellan uttryck och innehåll påverkar en bilds budskap. Genom att kritiskt granska de bilder som passerar i vardagen är det möjligt att blottlägga dolda budskap och kamouflerade värderingar som annars kanske skulle ha passerat obemärkta förbi.

I en rapport om skillnaderna i LPO94 och Lgr11 från 2013, med namnet Bildlärares uppfattningar om den nya kursplanen – En komparativ studie av Lpo94 och Lgr11 i ämnet bild”, av Maja Fredriksson, Uppsala universitet kan man läsa: Trots att bildämnet beskrivs som ett kommunikativt ämne redan i den tidigare kursplanen, Lpo94, valde knappt hälften av lärarna den beskrivningen i undersökningen NU 03 (Myndigheten för skolutveckling 2008). Däremot verkar den nya kursplanen, Lgr11, nått fram till lärarna på ett helt annat sätt och bildämnet upplevs som mer i tiden och mindre hantverksmässigt.  (Du kan hitta hela rapporten här)

Men många grundskollärare på lågstadiet jobbar fortfarande inte efter läroplanen i bildämnet, trots att vi vet att vi alltid måste börja i det lilla. Har du aldrig kommunicerat kring bilder när du blivit 12-13 år, blir det jobbigt. Har du däremot börjat redan på lågstadiet är du en fullfjädrad bildanalytiker när du kommer till högstadiet. Och du har möjlighet att nå kriterierna för andra kunskapskrav än E. Därför gillar jag att jobba med hela spannet. Jag som nu undervisar i bildämnet från åk 1 till 9, får vara med om de första trevande stegen. Jag ser också hur många barn som har svårigheter, blommar i bildanalyserna. För det är ofta så att de som annars upplever misslyckanden, har väldigt nära till att kommunicera kring bilder, för där är det du som har facit för din upplevelse.

Man behöver träna, för att lyckas. Jag upplever nu efter snart 3 år på min nuvarande arbetsplats, hur fantastiskt eleverna kan uttrycka sig, redan i mellanstadiet. Först en tvekan; ”Vad menar du? Ska vi skriva om våra egna bilder också?” Men när insikterna landar, då händer det grejer.

Det är då det är så där jättekul på jobbet!

I LOVE MY JOB

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Good enough?

När jag var ung tänkte jag mycket på hur jag kunde förbättra mig yrkesmässigt. Nyfiken, energirik och driftig. Den här driften, sedermera i kombination med en dålig arbetsmiljö gjorde att jag till slut gick i väggen vid årsskiftet 1999/2000. Jag var då 38 år. När jag förlorat förmågan till koncentration så till den milda grad att jag inte längre kunde läsa, valde jag att fokusera på hur jag kunde bli bättre på… att vara människa. Det var en lärorik tid. Fylld med svackor och ångest över att inte ”vara med” intellektuellt, men definitivt lärorikt… Jag blev också en bättre människa, tycker jag. (En massa år senare blev jag också frisk från hjärnstressen.)

Jag har alltså inte reflekterat så mycket över vad jag kan, utan mer på hur jag ska kunna bli bättre. I ett lunchsamtal med en fd kollega uttryckte jag 2002 att jag ville förkovra mig på området Bilden som språk och sedermera hålla workshops för vuxna. Men det där kan du ju redan, utbrast hon och påminde mig om de där kurserna jag hade gått i början på 90-talet. Ja, visst ja… dom hade jag ju gått, ja… Det blev ändå en grundkurs på distans i bildterapi. Jag ville ju som sagt var bli bättre.

Här om veckan träffade jag en fd chef som förhörde sig om vad jag sysslade med nu för tiden. Aha, slöjd också. Jag sa att jag väl aldrig hade tänkt att jag skulle jobba som lärare i textilslöjd, men när behörigheten inte finns och… ”Men du har väl tangerat textilt arbete i ditt konstnärskap?” frågade han… Eh.. jo.. ja, det har jag ju…alltså jag gick ju också en textil utbildning när jag gick gymnasiet…  ”Ja, men då så!”

Alltså…eh… jaha? Just ja!

Då hade jag just förvånats över att elever jag mött som IT-pedagog och bildpedagog med projektet ”Bilden som språk” kastade sig runt halsen när jag hälsade på, så här 7 månader efter att jag slutat. Men kommer de fortfarande ihåg mig?! ”Men Lie…” sa en fd arbetskamrat. ”Det är väl klart!” Ja, kanske det. Små intima möten kring blogginlägg och bildterapeutiskt förhållningssätt i bildgrupper om 4… ja, kanske man kommer ihåg den tanten…?

Jag vet inte varför det här så här. Tidens tand när jag växte upp på 60-talet? ”Du ska inte tro att du är något”? Ja, jag vet inte alls, men jag behöver … tror jag måste bli bättre på… 😉 hehe …att stanna upp, minnas och reflektera! Njuta lite grand av frukterna av mina ansträngningar.

Good enough? May be…? 🙂 

Martin Almgren säger det så här:

 

.

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , | Lämna en kommentar

#shareandlearn

Share and learn!

Lite sporadiska är mina skriverier här i bloggen nu för tiden, men jag har drabbats av tidens sjuka: ”tidsbrist”. Ja, du känner säkert igen den och jag brukar säga att om man prioriterar rätt, drabbas man inte av den, men … jag har lite sämre förutsättningar just nu och då blir det som det blir. Nå, jag är här nu och idag tänkte jag dela med mig – bättre sent än aldrig – av Share and learn från Mittlärande 2017 (på Södra berget i Sundsvall).

Under Mittlärande 2017 så organiserade Barn-, elevhälsa och skolutveckling filmade samtal med fyra olika fokusområden. Lärmiljö, Skolbibliotekets roll, Elevhälsa, och Digitalisering. Se/lyssna till de filmade samtalen här: Share and learn

Fritt citerat från Lärmiljö:

  • Trygghet är en förutsättning, men det räcker inte att det är tryggt. Man ska ju lära sig också. Dock är trygghet en förutsättning för lärande… för att vi ska kunna utmana eleverna.
  • Att skapa en god lärmiljö är både upp till skolledare och enskilda pedagoger.
  • Kulturen skapar vi tillsammans på skolan
  • Våga ställa frågor till varandra och våga tänka till … och tänka om…
  • Att göra och inte vänta … våga prova!
  • En föränderlig tid: håll i – håll ut – håll om
  • Omvärlden förändras och vi kan inte göra någonting åt det.
  • ”Vi är dåliga på att analysera. Det är klart att lärare märker saker, men vi måste börja att systematisera mer”

Magnus Blixt: ”En god lärare kan nog fungera i alla miljöer, men i en miljö som stödjer kan man lyckas ännu bättre. Och en lärare som inte har relationsarbetet på plats  då spelar det faktiskt ingen roll hur miljön ser ut, det kommer inte att lyckas i alla fall.”

Många tänkvärda saker att smaka och tänka på. Gå in själv och lyssna på samtalen från Mittlärandes Share and learn! http://pedagogsundsvall.se/kompetensutveckling/kollegialt-larande/share-and-learn/

 

 

shareandlearn

 

 

.

 

 

 

Publicerat i #mittlar | Märkt , | Lämna en kommentar

Mittlärande 2017

cropped-logo_2017

För 4:e året i rad har det varit Mittlärande på Södra berget i Sundsvall och som vanligt var det mycket bra. Det var bra redan första gången 2013, men det blir hela tiden bättre i takt med att arrangörernas vana blir större och kunskapen om vad vi pedagoger vill ha ökar.

Ifjol deltog jag som anställd i Sundsvalls kommun och var i min roll som PIA, en av dem som hjälpte till vid incheckningen. Jätteroligt! Då föreläste jag också på temat ”Bilden som språk”.

I år besökte jag Mittlärande som gäst och anställd i Bräcke kommun. Jätteroligt! 😉 En pott med sparade pengar gjorde att hela skolans personal fick möjlighet att gå båda dagarna. Själv tog jag tillfället i akt och bokade ett rum redan från måndagen och var pigg och alert när allt drog igång. Det var väl investerade pengar!

Jag lyssnade bl.a. på Per Måhl om betygsättning. Jag har hört honom förut, men det kändes mycket bra att höra honom igen. Tydligare än så, kan det inte bli.

per-mahl-bild

 En annan person som satte fina spår, var Magnus Blixt och hans föreläsning om forskning i skolan. Förutom bra information om forskning och hur det går till, fick vi också tips om var vi kan hitta den. Varför inte gå på disputationer? Han lärde oss också att läsa avhandlingar på rätt sätt (inte grotta ner oss för mycket i texten).

lararetiska-principer

Tips på var vi kan hitta forskningsrapporter:

Kollegorna som varit på hans föreläsning om lärmiljö, var också nöjda… ja, jag skulle nog säga lyriska.

Vad ska vi (sluta) göra? Vad en fråga han lyfte. För visst är det så, att i takt att vi tar in fler och fler moment i vårt arbete som lärare, måste vi också sluta med saker som inte hör tiden till. Vad kan det vara då? Det behöver jag nog tänka på…

Dock: det som gav mig allra mest i min gärning som bildlärare var föreläsningen med Katarina Svenning (lärare i moderns språk) om hur man kan jobba ämnesövergripande med serier. Här fick jag en kick i ämnesövergripande samarbete och ett alternativt sätt att jobba med viktiga frågor. Mer om Katarina: Pedagog.malmo.se/

Berikande var också många möten med nya och gamla bekanta, jobberbjudande (!) och hela atmosfären, i möten mellan alla pedagoger. Efter dessa dagar inser jag vidden av att jag behöver intellektuell stimulans för att må bra. Jag tror jag hade glömt det…

Nu ser jag fram emot att vi på arbetsplatsen delger varandra våra erfarenheter och gör något konkret av allas samlade nya kunskaper. För nu börjar arbetet!

 

 

.

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , | Lämna en kommentar

Bildvardag

Det rullar på bra nu i bildsalen. Aktiviteter på gång och alla är mer eller mindre med på tåget. Din statistik blomstrar! meddelade WordPress. Helt plötsligt hade jag 130 vyer och 70 besökare. Vad hände? Jo, mina elever startade ett nytt arbetsområde!

Jag jobbar på flera fronter när jag presenterar en ny arbetsuppgift. Eleverna får häften, jag berättar muntligt om vad som står i häftet och samma information finns också i min ämnesblogg – där med klickbara länkar. ”Jag tänker jobba med texten hemma – i lugn och ro – och satsa på att måla på lektionerna”, sa en elev redan första lektionen. Hen gillar ett lugnare tempo och valde själv att fördela arbete så. Ingen läxa. Ett eget val.

Det är åk 9 som gör sista omgången konsthistoria, genom att stifta bekantskap med några konstnärer och fundera kring konst och livsvillkor i ett genusperspektiv. Det ska bli spännande att se vad som växer fram ur detta fria arbetsområde.

Uppgiften hittar du här: https://kalarnebild.wordpress.com/9an/konsthistoria/

Det är roligt att jobba med alla åldrar – från åk 1 till 9. Att ha en progression och se alla individer utvecklas med de uppgifter de tar sig an. De senaste två veckorna har jag blivit glatt överraskad över vad som sker i mellanstadiet. Visst händer det fler saker när det finns en bildlärare hela vägen. Många 1-7lärare är duktiga på bildundervisning, men har man vikt hela sin yrkesgärning till ett ämne, blir det fler infallsvinklar och så mycket mer erfarenhet bakom. Så är det bara. Inte alla skolor har tillgång till det, men vi som har ämneslärare som jobbar ner i yngre åldrar, kan bara skatta oss lyckliga.

Så hade jag det lilla intima samtalet med några på lågstadiet, som fått prova på avslappning och en kort ledd barnmeditation; ”Wow Lie, det blev precis som du sa, här inne i huvudet! Som ett dataspel! Men vet du… inte kan jag måla allt det där jag såg… det går bara inte!” Jag föreslog att hen skulle måla färger för hur känslan var, utan att det direkt behövde föreställa något och fram växte en skön abstrakt målning, som vi alla blev glada av och hittade något att känna igen i, när vi gjorde bildanalys .

*****

”När du sitter så här nära och pratar bara med mig…

då känns du som om du är en mamma… ”

Så nära kan man komma en annan människa, en dag på jobbet.

Lycka! ❤

 

eyes-514276_640

 

 

 

 

.

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Att lära nytt

Så var den nya terminen igång och jag har åter igen bytt inriktning på en del av min tjänst. Förutom bild undervisar jag nu även i slöjd. Det är också ett område som jag till stor del behärskar – och har en viss utbildning i – men… jag har aldrig undervisat i det förut och jag är definitivt inte slöjdlärare. Jag är en bildlärare som undervisar i slöjd. Bristen på behöriga gör att man hamnar i den här situationen, speciellt om man jobbar i glesbygd.

En del saker inom det textila området fastnade jag inte för och somt fastnade jag rejält för. Jag gillade att sy och virka. Jag sydde om grannarnas avlagda kläder i tonåren och utökade min garderob på ett billigt sätt och jag virkade mycket. *Lapptäcket av virkade rutor blev dock aldrig klart. Hm… hur var det nu med tålamodet?* När jag fick barn sydde jag barnkläder, men det jag fastnade ordentligt för, var textila konstnärliga uttryck och jag har gjort en del applikationskonst.

Det jag absolut inte fastnade för var… stickning. Nu känner jag ju att jag bör ha en viss kunskap i att lägga upp maskor och enkel basstickning, så idag satte jag mig framför datorn med stickorna i högsta hugg. Youtube och Pernillas sida. Jag fnissar fortfarande åt mitt misslyckande. Dagens lektion för mig slutade med att jag … la av. Bättre lycka en annan gång, men jag tror att mitt huvud är bakvänt. Nu var jag ju vänsterhänt som barn, men fick tidigt lära mig högerhänt teknik och så lätt som det var att byta hand, förstår jag att jag egentligen var som min pappa; dubbelhänt. Många saker som jag har lärt mig själv, gör jag som vänsterhänt, så ja visst… kanske mitt huvud är lite bakvänt, men…

Jag klarade i alla fall inte av att lära mig aviga maskor idag. Det räckte med att lägga upp maskorna. Svårt! ”Är hon klok”, tänker du. ”Hur svårt kan det vara?” Svååårt! 😀

Det är bra att försöka lära sig nya saker (eller som i det här fallet lära igen), för då inser man ju hur det är att vara elev. Vad hade jag gjort om jag var 11 år och satt på en lektion? Börjat gråta, sparka till en stol eller gått ut och lufta mig? Som vuxen kan jag kosta på mig att skratta åt mig själv och skjuta upp det till en annan dag, men gemensamt med mina elever är; jag kan inte strunta i det helt. Jag måste försöka och jag måste lyckas… på något sätt.

Men just nu använder jag stickan till att klia mig på ryggen. Den där klådan måste vara någon slags stressreaktion, haha.

Jag är glad att jag behärskar de andra textila teknikerna och jag är glad att eleverna faktiskt lyssnar på mig.

Over and out 😀

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

God jul!

god-jul-16

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar